Vikt 2012

Tänker att jag ska sammanfatta 2012 och blicka framåt inför2013. Men det får vänta till imorgon. Det första som blir gjort på det nya året.
Men måndag är vägdag. Och idag stod det 73.6. För ett år sen stod det 106.6.
Det är stor skillnad att vara 33 kilo mindre. Såklart. Men det är ännu större skillnad att ha fått tillbaka träningsmotivationen.

Fortsätt framåt

Det är lätt att man unnar sig lite för mycket.
Och då menar jag inte mat, utan det där träningsuppehållet över jul.... Som lätt blir några dagar för mycket, som i värsta fall (läs: det har hänt mig;) blir till ett år eller två!
Inte i år! Jag hade en vilodag på julafton. Men dan innan och likaså juldan och annandagen har innehållit träningspass. Idag utomhus. I snömos.
Det finns bekanta som tycker det är lite rubbat att stå på löpbandet på juldan. Det är mindre smart att låta bli!
Fortsätt framåt!

Hur går det med vikten?

Jo, tackar som frågar :)
Om man lyfter blicken lite (inte min bästa gren;), så kan jag se en tydlig, stark och bra trend åt rätt håll.
I måndags vägde jag 74.7 kilo. Det är 27.9 ner sedan i somras och 32! kilo ner sen all-time-high i vintras. Trettiotvå kilo. Min självbild har ju inte riktigt hängt med kan man säga, men eftersom det går långsammare nu så är den nog på väg ikapp. Jag har gått ner alla veckor utom en sedan 6e augusti. En ynka vecka har vågen stått stilla.
Om knappa nio kilo så har jag ett normalt BMI och mitt mål är att ha nått dit i mitten av februari. Det kommer kanske inte gå, men det känns ändå viktigt att hålla fast vid det målet. Blir jag bara ordentligt frisk så kan jag öka konditionsträningen och därmed förbränningen lite.
Når jag inte målet vid ett särskilt datum så är det inte hela världen, märker ju på kroppen också att den behöver lite tid på sig att anpassa sig till den nya vikten.

Vill inte att detta bara ska vara en blogg om viktstress och en kamp för att ha en vikt som anses som normal! Men jag har och kommer alltid ha en utmaning i att balansera mitt in och uttag av energi så att det inte resulterar i extrakilon som försämrar min hälsa. Eller för den delen försämrar mina möjligheter att prestera det jag vill fysiskt.
Så, bloggadressen får bestå. Förhoppningsvis blir den snart en mindre viktig del i mitt liv och fokuset kan istället förflyttas mot alla roliga utmaningar som jag vill anta!

Rörelseinspiration i julklapp

I morse blev jag stoppad av en kollega på jobbet "Jag vill bara tacka dig för att du gav mig årets bästa julklapp!" sa vederbörande.

För några veckor sedan möttes vi på väg in på jobbet, och skildes åt innanför dörren. Hon gick till hissen och jag till trapporna. På fjärde våningen möttes vi igen. "vad duktig du är som tar trapporna..." Så jag redogjorde för min nya angreppsvinkel på det där med vardagsmotionen. Jag har bestämt mig för att Jag är en sån som tar trapporna. Det betyder att jag aldrig behöver välja eller känna efter när jag står inför hiss/rulltrappa/trappa-valet. Jag bara går. Jag är en sån som tar trapporna. I början hände det att jag plötsligt märkte att jag ändå råkat styra stegen till rulltrappan, nu händer det aldrig

Så idag möttes vi som sagt igen och H hade också blivit en sån som tar trapporna :) Hon var supernöjd med detta och vi delade känslan av att ha erövrat en nyckel till ett enkelt sätt att få mer rörelsetid. Årets bästa julklapp!

Det kan vara så olika det där med inspiration, jag läser om och imponeras av massor med människor och deras fantastiska och ibland nästan omänskliga fysiska prestationer. Det inspirerar verkligen. Men vissa dagar kan det också vara lite nedslående. Jag är så långt ifrån. I ett annat universum!
Men jag är i alla fall en sån som tar trapporna. Och jag har inspirerat någon annan till att göra detsamma, det blev min bästa julklapp!


Mer hardcore-inspiration:
MarathonMia
Miranda
Jonas Colting
Magnus Hagström

Tack för det!

Håller tummarna..

...för att jag ska kunna räta ut armarna till Jul :)
Mina underarmar är spända som fiolsträngar, misstankarna riktar sig mot Tabata-rodden.
Inte heller oöm i trapezius, biceps eller i magen. Något gjordes rätt igår. Tur det eftersom dagens snorform inte tillåter träning.
Så min läxa att hoppa hopprep varje dag över jul och nyår får vänta lite......måste erkänna att jag bävar lite inför detta. Men, ett hopp i taget så ska det nog ordna sig!

Tokträna

Längar efter att tokträna! Dubbla pass. Body pump på lunchen och ett spinningpass på kvällen. Eller springa på lunchen och core på kvällen. Utmana, köra tills mjölksyran sprutar ur öronen...
Men inte med mina bihålor. Jag är fortfarande inte helt bra, känns slemmigt i svalget kort sagt. Äckligt va?
Husläkaren remitterar till röngten.....och säger att det är OK att träna. "Mycket lugnt förstås" Jag blir galen snart!

Ett pass med coach Magnus blev det iaf, Tabata. Axlarna kommer vara som spagetti imorrn.....vad som är lugnt är ju mycket subjektivt  :)

Snöspringsdebut

Jag hade gett mig den på att springa ute denna helg. Underlaget har förvandlats till snömodd, vattenpölar och då och då en rejäl isfläck.....
Fick sällskap av min bättre hälft, och det gjorde iaf det lite lättare att komma iväg!
Har som uppgift att börja springandet försiktigt med gå/joggintervaller, men eftersom jag verkligen avskyr att frysa så valde jag att springa utan paus i ett oändligt långsamt tempo istället. Efter en halvtimme ungefär kändes det nog.... (märkligt nog sammanföll det med slakmota genom Tantolunden ;)
Förlåt coachen, men kallt är trist och jag är säker på att alla småmuskler föredrog att jag sprang ute? Dessutom har jag följt order till punkt och pricka hittills. På detta sätt blev det bara en kort stunds frys på slutet.

Springa ute i snömodd. Check!
Toknöjd.
Löfte; minst ett springpass ute i veckan
Snömodden blir bra träning inför sandspring på Klong Dao i februari. Åhhhh, sol, sand, hav, thaimassage. Kändes långt bort idag, men snart är vi där!

Rum för träning!

Vi flyttade för två veckor sedan, och förutom den fantastiska lyxen att ha två badrum så finns två saker som underlättar frekvent träning:
Tvättmaskin och ett extra rum utan direkt användningsområde - aka träningsrum! Dubbellyx!

Dietpaus

Hade min personal på middag hemma igår. Gick all in med trerätters, mousserande, vin, dessertvin, och avec - det är så roligt att bjuda folk man tycker om på middag och verkligen anstränga sig för att det ska blir bra. Det blev det! Maten blev god, vinerna passade finfint och vi hade mycket trevligt
Ett avsteg från normal kosthållning blev det ju, men jag hade gjort en lite mindre variant på desserten till mig själv, åt lite mindre mat och höll igen på vinet och undvek chipsen helt.
Kändes som en bra kompromiss, och något att träna på hela tiden; kunna njuta av god mat utan att tappa kontrollen.
Dessutom var jag faktiskt på gymmet innan och sprang :) För att inte tala om energin jag brände när jag försökte få vårt nyinflyttade hem i presentabelt skick samtidigt som jag lagade mat.....märks ju att det var ett tag sen man jobbade på krogen. Noll rutin. Mycket spring.

Menyn? Jo:
Välkomstdrink: Louis Bouillot Crémant de Bourgogne Brut
Förrätt Snitt på smördeg med chevrecreme, snitt på kavring med parmesankräm, västerbottenchips
Varmrätt Helstekt älgfilé, jordärskocksmos, rödvinsreduktion, kantarellsås, smörslungade sockerärtor
Vin: Tapiz Reserve Malbec 2010 (mycket gott, rekommenderas!)
Dessert Pannacotta i två lager, mörk choklad och vanilj, toppad med hallon och färska aprikoser
Vin: Nivole

Ja, det där handlade ju varken om träning eller viktminskning - men livet består ju av mycket annat också!

Milstolpar

I början av bloggandet funderade jag lite över vad mina viktmässiga milstolpar är och kom fram till dessa:

Under 100. Check
Under 95. Check
Gått ner 10 kilo (vid 92.6 händer det) Check
Under  90 Check
Långt hopp till...
Under 82 (som jag hade som startvikt när jag tränade som mest för 2 år sen) Check
Under 76 (som är en vikt som länge var min "högsta" vikt) Check
Under 70 (som var där jag var när jag senast kände mig smal)
66 kilo. Mål. Nästan. Normalt BMI
64-65. Där jag vill ligga stabilt resten av livet, och känna mig bekvämt och trygg i.

Sen jag skrev den där listan har jag betat av de som är skrivna i rött. När man ser det så här rött på vitt blir jag faktiskt lite stolt. Starkt jobbat! Idag är det 10.9 kilo kvar till det långsiktiga målet, och jag har nästan gått ner 27 kilo.

Förkylningshot

Genomför alla mina träningspass just nu med extra vaksamhet. Det känns som om halsen aldrig riktigt slutar göra ont, om än lite, och det skapar ju lite oro.
Jag vill absolut inte dra på mig några komplikationer pga någon elak bacill som sätter sig att växa på fel ställe. Men eftersom jag känner mig pigg, inte har någon feber och pulsen beter sig som den ska, så fortsätter jag träna. Idag lite spring på löpband, i lördags spinning och imorgon date med coach Magnus.
Kör alltså inte superintensivt, utan går på känsla.
Förhoppningsvis ger sig den här lite krassliga perioden snart och efter ett par dar så har man helt glömt hur det är att inte känna sig på topp :)

Istid och träning

Var tvungen att ställa in måndagens pass med Magnus pga en NY hotande förkylning med ont i halsen och huvudvärk. Tack och lov verkar den ge med sig innan den ens blommat ut!
Sprang ett kortare pass på löpbandet igår (utomhus är liksom inte att tänka på......) och allt kändes helt OK. Ja till och med roligt! Så idag lyckades Magnus klämma in en ny tid med rejält fokus på bål och höftstabilitet.
Välbehövligt men ack så jobbigt! Det är ju för jäkligt att man undviker att träna det man behöver och istället hellre lägger fokus på det man redan är hyffsat bra på.....sidoplankan, ja den har ju legat i malpåse ett tag kan man säga!!

Jag är en sucker för positiv feed back, och Magnus är verkligen bra på att ge precis lagom mycket sådan. Själv är jag rätt hård mot mig själv och känner mig missnöjd när jag inte känner att jag levererar.
Så vi har kommit fram till den helt naturliga uppdelningen att Magnus fokuserar på att få mig att träna rätt saker, på rätt sätt och själv lägger jag fokus på att ha tålamod med det inte ännu helt perfekta genomförandet och resultatet!

Snart ut i snöstormen och drivisen......

Nybörjare på gymmet

Jag tror att det bara är att vänja sig vid känslan av att musklerna tar slut.
Under gårdagens pass med Magnus hände det ett oräkneligt antal gånger, och så här i början är det svårt att stå ut med känslan av maktlöshet som infinner sig. När stora muskler som framsida lår bara lägger ner verksamheten är det svårt att tro på sig själv, det liksom känns ända in i märgen.

Å andra sidan är utvecklingskurvan sjukt brant när man börjar träna efter ett låååångt uppehåll, och det gör en glad och peppad att inte ge upp. Som vanligt är det inte bara svart eller vitt alltså :)

OCH vikten är nu nere på 76.1 kilo!! Hälsan sitter inte i vilken vikt man har. Men det gör enorm skillnad för orken. Och stor skillnad för hur mycket jag vågar belasta.

Träningsvärken från h-v-tet

Ajajaj       AJ.
Vaknade i morse och kände efter innan jag gick ur sängen. Det kändes helt OK. Lite stel i rumpan och baksida lår, men inget som direkt begränsade mig. Blev nästan lite besviken och tänkte att jag nog inte tog i så mycket som jag trodde igår. Förmiddagen gick och framåt lunch började jag, eh, stelna till...
Fattade snabbt beslutet att ta mig till gymmet och löpbandet. Hade en stark känsla av att det annars kan dröja innan jag kommer igång med passen spring/gång som jag fått i läxa av Magnus.

Sagt och gjort, en halvtimme med omväxlande gång och spring på 1% lutning för att iaf ta bort lite av fördelen av bandet kontra ute. Kände mig ganska stark. Orkade sträcka på mig, ha en bra frekvens på fötterna, men var tillräckligt stel för att lyda order och inte springa mer än anvisat

Och nu. Nu rör jag mig så mycket möda att min man jämför det med hur rörlig jag var dagen efter mina kejsarsnitt. Jag invänder inte. Gnäller lite, men är egentligen sjukt nöjd med alltihop :)

Jag är tillbaka!

Jag ler stort sittandes vid mitt skrivbord just nu!
Hela kroppen är tömd på energi och jag har redan begynnande träningsvärk i rumpan, låren, magen, axlarna osv osv
Det är så otroligt skönt att ha kommit igång med träningen igen!
Och om någon undrar om det är värt pengarna att anlita personlig tränare så är svaret: självklart! Men det hänger på att du hittar rätt person. Någon som passar både med de mål du jobbar mot, och som du funkar med rent mänskligt!

20 oktober 2013 får vi se om jag når mitt mål för kommande år. Nu har i alla fall första stegen tagits och jag har bästa möjliga support på vägen!

Temat är Tålamod!

Fick lite övningar av coach Magnus förra veckan. Att göras varje dag. För att stärka upp bålen, öka rörligheten och skapa lite kontakt med en del muskler jag verkar ha glömt bort....
Jag förstår verkligen hur viktigt detta är för att kunna gå vidare med mer intensiv träning, men det är abslout min sämsta gren, att ägna mig åt träning som inte ger något endorfinpåslag! Men jag håller ut, med fullt förtroende för att Magnus vet vad han gör. Om jag bara gör min del så kommer vi nå målet för 2013!

Piggade upp mig lite med att köpa nya skor och träningskläder :) Man ska inte underskatta vikten av att känna sig snygg när man tränar. Löjligt? Nä,inte alls.

Veckans vikt är 78.1, det går sakta, men det går neråt!

Från noll till hundra på ett år!

Jag har träffat min nya PT- och det känns otroligt bra! Kändes som vi förstod varandra och att detta kan blir riktigt roligt och bra.Och jobbigt!
Jag får direkt förtroende för en människa som är tydlig med vad jag kan förvänta mig, och inte. Som kan skratta och som utstrålar kunskap och värme.

Nu är tid att komma vidare, bli starkare, snabbare, snyggare, smidigare och inte minst gladare!

Tillsammans har vi satt ett mål. Än så länge hemligt. Vi har ett år på oss, och det är på gränsen till omöjligt. Perfekt alltså :)

Plötsligt händer det

Träningstorkan är över :)

Kändes ovant igår kväll när jag plockade ihop träningskläderna. Under perioder har det varit en av mina absolut vanligaste vardagssysslor. Nu är det 1.5 år sedan jag gjorde det sist....

Men jag kan beskriva det som ren lycka att vara tillbaka på gymmet! Inte för att det blev något avancerat träningspass på något sätt, men jag var där och gjorde en vända på crosstrainern och en stund på löpbandet.
Jag gillar ju att läsa träningsbloggar och det är nästan så jag rodnar när jag tänker på mitt, i jämförelse, fjuttiga träningspass. Men mest ler jag :)

Hej till att vara på gymmet med idel tjejer i Katrin Zytomierska-storlek. Hej till att inte skämmas ett dugg för min kropp! Hej World Class Nybroplan, ses snart igen!

Bihåleinflammationen vs viljan

Jo, men nu tror jag nog att det håller på att ge med sig. Snoret. Planerar försiktigt för ett träningspass på fredag! Håll tummarna :)

Har köpt en ny pryl, en Fitbit Ultra. Den är en lite mer avancerad form av stegräknare, men förutom att hålla reda på antal steg så kan man också sätta upp mål för sin aktivitetsnivå. Mycket bra för en sån som mig som inte gillar när det står att jag uppnått bara 84% av tänkt rörelse....nänä, då får det allt bli en kvällspromenad!

Jag äter bra, jag rör på mig och vikten rör sig långsamt men oavbrutet neråt!

Jag vill träna!

Men snoret vägrar sluta rinna. Halsontet är borta, men jag är uppenbart påverkad av förkylningen och känner mig seg och hängig. Inte läge att träna alltså
Det är bara att hålla ut, det måste vända någon gång. I morgon?

Äntligen!

Jag har gjort min sista dag ever på VLCD!

Dagens vikt är 80.9 och jag har därmed gjort mig av med 21.7 otroligt överflödiga kilon och jag har 14.3 kvar att gå ner innan jag når normalt BMI.
Jag var otroligt nära att nå mitt delmål att komma under 80 kilo, men idag känns det verkligen inte som ett nederlag! På rätt väg, lättare och gladare. Mitt i allt snorande och övrigt krisande känner jag mig ändå övertygad om att jag kommer nå målet: långsiktig viktstabilitet och en bra nivå på träningen, nästan alla veckor på året :)
Kanske blir det ännu mer uppenbart när livet är lite besvärligt; hur viktigt det är med en frisk och stark kropp.

Idag börjar en ny period. Målet är fortsatt viktnedgång, i lugnare takt och att etablera träningen igen. 12 veckor. Innebär avstämning 20/1.

Veckans meny kommer vara exakt likadan må-to
Frukost: Naturdiet shake
Lunch: 250g minikeso
Mellanmål: 1 kokt ägg
Middag: 100g kycklingfile och 100g broccoli
Kvällsmål: 125g lättkesella

Eftersom jag tyvärr forfarande är förkyld så kommer jag inte kunna börja träna på en gång. De dagar jag tränar kommer jag lägga till ett mellanmål, oklart ännu vad det blir, men jag gissar på nötter

Annat fokus

Som jag skrivit om tidigare i de senaste, mycket glesa, inläggen så är fokuset på annat håll just .
Det har tack och lov inte inneburit att jag frångått mitt beslut att hålla mig till VLCD i tolv veckor!
Detta är sista veckan, idag sex dagar kvar och dagens vikt är 82.9 kilo. På måndag börjar jag äta igen och till en början blir det i princip bara proteiner
Min plan är ju också att detta ska innebära en start för annan träning än promenader. Just nu har jag en elak bacill som ger mig ont halsen och en allmänt slemmig känsla i bihålor och näsa. Men till på måndag kommer detta vara nedkämpat!!

Jag är så stolt över mig själv. Jag har gått ner 19.7 kilo sen höststarten. Iofs har jag 17 kilo kvar att gå ner. Men jag har tagit ett stort första steg på den här livslånga kampen att hålla koll på mitt matintag och mitt energiuttag

Sjuk vecka

Det har på många sätt varit en sjuk vecka hittills - hoppas den avslutas lite bättre!
Redan i måndags trillade det minsta barnet och fick en hjärnskakning, i tisdags fick samma barn hög feber och ett trixande och fixande bröt ut. Vem skulle vara hemma med barnet, vem skulle vara på dagis (vi har föräldrakopperativt dagis och där ingår att man är med ett visst antal dagar per år). Hur skulle vi lösa att näst yngsta kom iväg på sin fotbollsträning eftersom mannen fick vara på dagis, mormor vara med sjukt barn och jag gick till jobbet eftersom jag lagt alla mina möten just denna dag för att kunna vara på dagis resten av veckan....Nåja till slut hade vi ordning på allt.
Jag gick till jobbet och där blev jag informerad om att jag skulle bli chef för en annan sektion. Jag har precis lyckats få ordning på min avdelning, jag har de bästa medarbetarna och äntligen trivs jag riktigt bra med min chefsroll. Så denna förändring känns inte så bra.
Rätt stukad kom jag hem och upptäckte att jag själv fått feber....på detta kommer oron över en knöl jag upptäckt i bröstet som ska undersökas på tisdag och jag kan inte sluta tänka på det

Vissa veckor är knepigare än andra att ta sig igenom. Och gissa om jag velat äta precis allt jag inte borde? Har jag gjort det? Nej. Nej jävlar heller att jag ger upp

Nu är jag nästan frisk, oron är kvar och ilskan över jobbet också. Men det är bara att bena ut, en sak i taget och till slut är man ute på andra sidan.

There are no shortcuts to any place worth going

På rätt väg

Denna vecka visade vågen 88.1 och det kändes riktigt bra!
Fortfarande är det ju sorgligt att jag väger så mycket som jag gör och det är svårt att glädjas över siffrorna. Men nu har jag iaf gått ner 14.5 kilo sen jag tog tag i situationen och det gör stor skillnad.
Dessutom är jag glad över att ha klarat att utsättas för riktigt jobbiga grejer, både privat och på jobbet, utan att ta till mat för att trösta mig

Hur trög kan man vara?

Trött, frusen och lite självömkande....
Ett varv runt Årstaviken senare är jag jag iofs lite frusen fortfarande men glad och nöjd med mig själv.

Jag och mannen hade ett storbarn till barnvakt och gav oss ut på en promenad i duggregnet. Började med att klaga lite på hur långt det var ;) Norrsidan av Årstaviken är lite backig, så jag fick verkligen vatten på min kvarn. Urjobbigt.
Väl på södersidan hade jag tagit mig samman så pass att jag slog igång min c25k-app. Och när tanten säger spring - då är det bara att lyda! Utan musik i öronen fick jag dessutom höra det inte så smickrande ljudet av min flåsande andhämtning.....flera gånger i slutet av spring-intervallerna utbrast jag "men KOM IGEN nu då" eftersom tanten aldrig verkade vilja säga de magiska orden "brisk walk"

Väl klara med passet och på väg hem hade vi turen att möta inte mindre än två bekanta. "Har ni varit ut och sprungit?" Hehe, inte hjärnkirurgi att lista ut direkt.....genomblöt av svett och högröd i ansiktet: "Jo, men visst. Så himla skööönt att komma ut"

Men att man aldrig lär sig hur bra de känns efteråt?! Trots nära-döden-känslan under passet när man inser att tanten inte kommer säga "Walk" innan backen....

Första loppet

Frågade min fantastiska man häromdagen om vi kunde bestämma oss för ett gemensamt lopp nästa år.
Han undrade såklart vilken distans vi i så fall skulle ge oss på och om jag hade några preferenser om vilket lopp som var intressant. Jag har sprungit förut i perioder, om än i mycket blygsam omfattning, men jag har aldrig sprungit något lopp.
Tillsammans enades vi om att ett millopp kändes som en lagom stort utmaning. Något lopp i stan. Ganska tidigt på säsongen.
Då blev valet ganska enkelt. Det blir Kungsholmen runt. 4e maj 2013.
Inte mycket till utmaning för många, men för mig fullt tillräckligt. Och lite lite läskigt.

Inriktning: Viktminskning

Funderar mycket på hur mycket jag ska våga träna på det låga energiintag jag har. Jag kan inte kräva av mig själv att jag ska orka som vanligt, men samtidigt är det otroligt viktigt att fortsätta röra på sig. Hålla förbränningen uppe och kroppen i rörelse.
Hittills har det ju handlat om yogan och mycket promenader. Med myrsteg har jag också tagit mig an springandet. Men då protesterar min kropp faktiskt lite. Jag blir yrslig och lite nedstämd och känner tydligt att det nog är mer nedbrytande än uppbyggande.
Tror att jag framöver ändå ska hålla fast vid couch25k-programmet bara med syfte att vänja kroppen vid att lyfta från marken :)
För det är uppenbart att det är här min största svaghet ligger. Märker det på yogan när det är dags att hoppa mellan rörelser. Märker det när jag försöker anstränga mig för att få lyft i löpsteget.
Jag är helt enkelt grundad i marken, känner mig trygg där. Och så länge jag har koll på tyngdlagen så är jag otroligt uthållig. Tror det var därför cyklingen passade mig så bra, man sitter där man sitter och ska bara framåt. 30 mil runt en sjö var ju ingen promenad i parken, men min kropp samarbetade och höll ut.

Nåväl, just nu är inte målet att bli vältränad, utan de första tolv veckorna är helt inriktade på att minska i omfång. 29e oktober börjar en ny 12veckorsfas med inriktning mot sund kalorireducerad mat och uppbyggnadsträning. Där kommer också första spinningpasset på mycket lång tid. Jag längtar dit!

Extra vägning

Alla säger det:
Man ska bara väga sig en gång i veckan. Av massa, säkert kloka anledningar.
Men efter gårdagens tråkiga besked så gav jag mig själv chansen att få en lite bättre fortsättning på veckan.
Och vips. Jag har en åtta som startsiffra och väger idag 89.6. Tack vågen!

Couch to 5k, vecka 1

Var ute på landet hos mamma och hälsade på.
Kraschade i soffan direkt när vi kom dit och kände mig otroligt naiv som tänkt att jag skulle ut på en liten träningsrunda
Men ett par koppar kaffe senare upptäckte jag att telefonens batteri höll på att ta slut. Insåg att utan app och musik i öronen så skulle träningen definitivt frysa inne. Så det var bara att ta sig samman och sätta ena foten framför den andra. Nöjd efteråt? Jajamänsan :)

Så nu är första veckan med couch to 5k avklarad. De första passen är ju mycket snälla, men måste väl erkänna att det ändå är en fullt tillräcklig utmaning för mig. Nästa veckas pass blir lite mer jogg, lite mindre gå och jag känner mig helt säker på att jag kommer slutföra detta och om 8 veckor springa en halvmil obehindrat. Helt säker......

Helt

Segt

Ner 1.2 från förra veckan och ligger då på retliga 90.1 :(
Önskade så att jag skulle ha kommit ner under 90 och fått byta startsiffra till en 8....Jaja, det är bara att bita ihop och försöka lyfta blicken och fokusera framåt och på det positiva;
Jag har tagit tag i situationen!
Jag har gått ner 12.5 kilo!
Jag fortsätter gå ner!
Jag känner att jag har blivit mindre!
Halva tiden på VLCD har gått och jag har 6 veckor kvar!

Inte tillräckligt

Dagens vikt 91.3. Ner 1.5 från förra veckan. Borde ju kännas bra, men det gör det inte. För att det ska vara värt att gå på VLCD skulle jag vilja ligga på ett par kilo ner i veckan.
Detta sammanfaller såklart med lite vacklande motivation, mens och allmän trötthetskänsla.
Jag har iaf uppnått ytterligare en milstolpe; ner mer än tio kilo. Exakt 11.3. Och det är jag mycket glad över!

Köpte Martina Haags nya bok Heja Heja till min platta igår. Martina är som vanligt rolig och igenkänningsfaktorn är stor. Precis det jag behövde nu för att fortsätta min kamp mot att kunna springa .
Känner att det vore fantastiskt att skriva med så stor självdistans och humor kring min egen situation, men min blogg får nog fortsätta vara lite tråkig ;) Just nu fyller den mest behovet av att dokumentera och förankra viktminskning och träningsupptrappning

Det finns INGET träningspass man ångrar

Vi pratade om detta på jobbet i veckan och sen dess har jag tagit upp den där tanken och känt på den.
Det är ju faktiskt sant! Och plötsligt tror jag mig ha hittat en nyckel till att komma iväg och träna, promenera,springa eller vad det nu vara må. Såklart har jag alltid vetat detta på något plan, men en tvärsäker visshet är något helt annat.
Tänk på det, nästa gång du känner dig lite trött och motvillig :)
Ny-yogad sitter jag här i soffan och är nöjd med att ha kommit över dagens motstånd!

Bada

Dagens smalvinst blir "att kunna bada"
Låter ju inte klokt, bada kan väl vem som helst? Tjock som smal. Kan ja. Men sen ska man ju känna sig bekväm och vilja visa sig avklädd. Vi har till och med byggt en superfin pool på landet. Där har jag badat 5 gånger på två somrar....
Men nästa sommar, då ska jag bada :) Och kommer vi iväg på en resa i vinter som vi hoppas, då ska jag också bada. Och njuta av att leka med mina barn, inte vara upptagen med att tänka på vad andra tänker om min kropp

Långpromenad

Låg i soffan och huttrade efter jobbet, våndades över att jag bestämt en date med en kompis för en långpromenad. Jag hoppades nog till och med lite på ett ösregn som inte skulle gå att förhandla med.
Nåväl, inget regn dök upp och vid sju sågs vi vid tunnelbanan och började gå.
Det är fantastiskt att ha vänner och fantastiskt vad mycket man hinner avhandla på ett par timmar. Två timmar och lite drygt en mils promenad runt södermalm senare så var vi båda så nöjda med vår kväll.
Nästa vecka går vi runt något nytt :)

Yoga

Tredje gången på yogan igår och det känns som helt rätt träning just nu!
Försöker stå ut med att jag är helt värdelös på allt som innefattar någon form av hopp. Dels är jag överviktig och dels är jag inte smidig som person. Konstigt vore det ju då om det plötsligt gick som en dans.
Det blir ju den där fantastiska kombinationen av fysisk och mental träning som jag behöver.

Jag hoppas och arbetar hårt för att jag kanske i framtiden ska bli kvitt den där bilden av mig själv som osmidig och klumpig, men stark. Stark är såklart bra, men jag hoppas att min kropp ska samarbeta med mig mot en lite mjukare framtoning. Och det säger sig självt, att det där, det gäller ju inte bara kroppen......

Det är också en träning i acceptans. På kursen är det jag och 20 pinnsmala kvinnor. Men jag har ju ingen aning om vad de har med sig i bagaget, och de vet inte vad som finns i mitt. Jag får också vara där med alla mina kilon, vi får utvecklas var och en efter sina förutsättningar. Det är faktiskt lite poetiskt. Och det mina vänner, är inget uttryck jag slänger mig med särskilt ofta :)

Veckans vikt

Halleluja!
Jag har varit mycket bättre på att röra på mig denna vecka och har dessutom varit noga med att få i mig vätska.
Resultat -2.3 kilo och idag väger jag därmed 92.8. Det är så skönt att få en sån vägning i den här fasen. Har gjort 4 veckor på pulver och har 8 kvar. Det blir ju åtta långa veckor och jag behöver all positiv förstärkning jag kan få!
Nu ska jag bara ta mig samman och hämta ut ett nytt gymkort, så att det där träningspasset som jag lovat att göra denna vecka verkligen blir av.

Peppad

Surfade runt på lite olika träningsbloggar medans barnen fredagsmös med popcorn.
Och någon liten inspiration rann liksom över till mig. Så när M skötte läggningen bytte jag om och gick ut i hällregnet. Jag har en app i mobilen "Couch to 5k" som jag bara provat någon enstaka gång i våras.
Den är upplagd för att man på 10 veckor ska gå från soffpotatis till att kunna springa 5 kilometer i sträck.
En vänlig röst säger till en när man ska springa och när det är dags att gå.

Lovade mig själv när jag gick ut att jag skulle starta upp 1a träningstillfället och sen bara springa om jag hade lust. Att vara nöjd med mig själv bara för att jag kom ut en stund trots regnet.
Jag genomförde passet, sprang när jag skulle och är såklart supernöjd!

Jag försöker ignorera tankar på att jag obehindrat sprungit milen och cyklat 30 mil i sträck.
Där är jag ju inte nu.
Från och med här kan det bara bli bättre

Ett löfte

Nästa vecka lovar jag mig själv dyrt och heligt att gå på minst ett träningspass förutom yogan!
Jag är mycket nöjd med mig själv som faktiskt tagit mig samman och börjat på yogan, och jag tänker inte hetsa fram en hög träningsfrekvens. Det känns lagom att smyga mig upp till tre pass i veckan plus promenader. Inte hetsa. Men inte heller smita undan!

Lätt att gå ner i vikt

Ibland hör man frasen "det är lätt att gå ner i vikt, det är sen som det riktiga jobbet börjar"

Det är ju såklart i mångt och mycket sant! Men när man har många kilon att gå ner så är faktiskt själva viktminskningen en kamp också. Det krävs ett stort fokus och ibland en järnvilja för att inte börja förhandla med sig själv om att man faktiskt kan äta nästan normalt och ändå gå ner. Det är inte sant för mig, och tro mig, jag vet vad jag pratar om. Att röra sig lite mer och äta lite mindre leder för min del faktiskt inte till en särskilt betydande viktnedgång.

Så nu gäller det för mig att hålla fast vid mitt beslut. Det är tolv veckor på pulver. Oavsett vad som händer.
Dessutom måste jag röra mig mer för att hålla förbränningen uppe.
Det är bara att ta mig själv i handen och fortsätta gå på den inslagna vägen!

Milstolpar

Jag är ju som sagt inte så intresserad av att dela in min viktminskning i delmål. Men när jag promenerade till jobbet i morse så tänkte jag lite på att det iaf är så att jag har vissa milstolpar i form av antal kilon som känns viktigare än andra:

Under 100. Check
Under 95. Check
Gått ner 10 kilo (vid 92.6 händer det)
Under  90
Långt hopp till...
Under 82 (som jag hade som startvikt när jag tränade som mest för 2 år sen)
Under 76 (som är en vikt som länge var min "högsta" vikt)
Under 70 (som var där jag var när jag senast kände mig smal)
66 kilo. Mål. Nästan. Normalt BMI
64-65. Där jag vill ligga stabilt resten av livet, och känna mig bekvämt och trygg i.

Att väga någonting på 80 under ett antal veckor känns mycket segt. Liksom ett vakuum. Men det är ju bara att ta sig igenom....och jag är ju inte ens där ännu.....

Vikten av timing

Idag blev "mat"ordningen helt upp och ner. 

Åt en shake vid åtta, och sen behövde barnen lite påfyllning av energi vid elva. Bananer och nötter till dem och då kändes det helt självklart att köpa en RTD Naturdiet till mig själv......Vilket ledde till att jag nu vid halv sex är superhungrig, men inte vill ta dagens sista shake förrän vid sju. Det säger sig själv att det är superviktigt när man äter om man har så lågt energiintag som jag har nu. Måste bli skärpning. Det magiska med VLCD är ju annars att man faktiskt aldrig känner sig hungrig. 

Vinster och veckans vikt

Vägningsdag och ner 1.7. Vågen står nu på 95.4 och jag har mindre än 30 kilo att gå ner. Alltid något..Hade önskat mig att gå ner till under 95 men har också känt att kroppen inte riktigt har haft samma mål.

Veckans smalvinst måste ändå vara att få köpa kläder in normala storlekar. Och inte i stretchmaterial. Jeans. Till och med skostorleken blir ju större när man är tjock. Stövlar. Jag har även som smal kraftiga vader, men som tjock kommer jag inte ens i högskaftade gummistövlar.......

Startvikt 102.6
Förra veckan 99.1
Idag 97.4

totalt minus 7.2
till mål 29.4

Frestelser och fokus

Vissa dagar med VLCD är tuffare än andra!
Igår träffade jag två av mina finaste vänner på krogen och beställde ett glas vitt och en ramlösa......
Ja, alltså, jag drack ju inte vinet -  men det känns oförskämt att sitta på en restaurang utan att beställa något. Mina vänner drack vin och åt mat, jag drack hela min dagsranson av vatten. Och kände mig stolt över min förmåga att fokusera och inte släppa taget :)

Idag på väg hem från dagis stannade vi till på kvarterskrogen och åt middag. Jag beställde en tomatsallad - perfekt för resten av familjen att få lite mer grönsaker att tugga på....

Det vill till nu att jag håller ihop. Det pågår en ständig förhandling i huvudet "man kan äta bra mat med lågt kaloriinnehåll istället, om jag äter mer kan jag träna mer.....osv osv..
Men nu har jag ju en gång för alla bestämt mig. Det är tolv veckor på pulver som gäller och jag har snart klarat en fjärdedel. Lång väg kvar!! Håll ut.

Ashtangayoga

Nu har jag faktiskt kommit igång. Första tillfället på grundkursen i ashtangayoga var nu i kväll och det var ju rätt svettigt :)
Jag har provat lite olika varianter på yoga förut, men inte riktigt lyckats hålla kvar det i min vardag. Nåja, nu gäller 10 måndagskvällar och det känns jätteroligt. Blir tungt för handlederna och säkert lite andra delar också - jag väger ju en del.....
Ja just det. Vikten...det är måndag. Jag väger idag 97.1. Det innebär 2.2 kilo ner denna vecka. Känner mig ganska nöjd med det. Har varit många tillfällen under veckan där jag fått pröva min karaktär.

Tips och trix

Det finns mycket kunskap och tankar att hämta från människor som har gått igenom liknande arbete med sin vikt och träning. Har i olika omgångar prenumererat på träningstidningar men inte riktigt hittat någon som passar mig.
En sida på nätet som jag tycker har en del klokt att erbjuda är Nyttigt.
Som vanligt gäller ju sunt förnuft och att sålla ut det som man känner att man har någon nytta av. Där finns bland annat ett tips om att lägga upp sitt viktminsknings eller träningsprojekt i etapper på tex 12 veckor.
Det passar mig otroligt mycket bättre än tanken på bestämda viktdelmål. Dessutom råkar ju 12 vara det antal veckor jag tänkt köra VLCD....
Temat för nästkommande 12 blir då istället att övergå till kalorireducerad, grönsaksrik kost och att öka träningsmängden. Den perioden börjar den 29e oktober och jag längtar dit!
Jag hoppas bara att min kropp ska samarbeta med mig nu och fortsätta tappa vikt. Motivationen till att leva på shakes är helt beroende av vad vågen visar.

Etappmål

Jag väger ju just nu nästan 100 kilo och målet är att gå ner till 66.
När man surfar runt och läser om andra människors viktminskningsprojekt så har de allra flesta bestämt sig för delmål på vägen. Många anger också belöningar de tänkt ge sig själva vid kanske vart femte kilo. Att göra så är ju också ett vanligt råd i otaliga bantningsartiklar.

Som vanligt är jag lite motvalls. Jag tänker att varje kilo ner är en seger. Men samtidigt inte. Det är min målvikt jag vill nå. Det är där mitt fokus ligger. Och känner jag att jag är värd nån belöning eller behöver lite uppmuntran på vägen så ska det inte bero på om jag lyckats bli av med något visst antal kilon.
Vet inte om jag tänker rätt, kanske är det andra sättet bättre.

Träningsdrömmar

Tänker mycket på träning. Alla sorter. Tramsigt nog känner jag mig inte redo för att återvända till gymmet. Det är dumt också. Jobbet erbjuder kort på World Class, det ligger i princip dörr i dörr. Enkelt som sjutton att komma iväg en stund på dan, om så bara för en vända på crosstrainern.
I mina lite vildare drömmar (de som är mer avancerade än att gå in på World Class och säga hej) förekommer både Vätternrundan och ....ja hela klassikern. Vet att det låter dumt, men man måste ju få drömma. Och vem vet ;))

Vinsterna

Ofrivilligt blev jag påmind om listan när jag promenerade hem från jobbet. Listan på smalvinster, that is. Jag fick syn på mig själv i ett skyltfönster.....En för mig bra orsak till att bli smal är att inte bli låg när jag ser mig själv i affärernas speglar eller i skyltfönster jag passerar. Klart man inte känner sig supersnygg alla dar, men den där obehagliga påminnelsen om vad andra ser när de ser mig kan jag vara utan!

Resultat

Har vänt och vridit på huruvida jag ska föra statistik här. Både när det gäller vikten men också träningen.
Det finns "mot"; man blir knäpp av att stirra sig blind på siffror på vågen och antal timmar på gymmet. Det kan vara sjukt tråkigt att läsa om hur många minuter någon ägnat i trappmaskinen...
Men det finns också "för"; bloggen är till för att jag nu och i framtiden ska kunna följa och reflektera över hur jag tänkt och vad som fungerar bra och mindre bra. Få känna mig stolt över framsteg och ibland få en spark i baken av att se hur lite träningstid jag har klarat av.
Som ett inte helt oviktigt "för" finns ju också hur meningslöst det är att läsa om någon som försöker gå ner i vikt, men som inte berättar hur det går - oslagbart meningslöst!

Så här i början promenerar jag bara. Stegräknare får det bli för att hålla reda på det.
Vikten är ju enkelt. Jag väger mig på måndagar. Eftersom detta är första veckan är det ju mycket vätska som försvinner och glykogendepåer som ska tömmas. Resultat denna vecka: minus 3.3 kilo. Dagens vikt 99.3. Jag har sprängt en viktig gräns vid 100, men eftersom jag mest är besviken på mig själv för att vikten kunnat hamna där så känns det inte riktigt som läge att fira...

Idag har vi städat upp duschen  på jobbet. Det är viktigt om inte annat för symbolikens skull. Den dag jag ger mig ut och springer på lunchen så kommer jag kunna duscha när jag kommer tillbaka. Nice!!

Listan/Dagens smalvinst

Vad gör det så jäkla viktigt att bli smal. För just mig. Listan borde väl toppas av "må bättre, leva längre". Men tråkigt nog vet jag att det inte räcker som argument när någon erbjuder mig en god middag med extra allt. Just i det ögonblicket känns det som en god middag är precis det rätta för att jag ska må optimalt.
Nämnde jag att jag tror att jag är iaf minst normalbegåvad? Märks ju inte vid sådana tillfällen direkt.
OK. Here it is. Skäl som är lätta att visualisera när bea använder sin magiska dragningskraft. När pavlova anfaller mig och när rödvin känns som guds gåva till mänskligheten.
Dagens smalvinst:
* Få plats i flygplansstolen/ på bussen/ på tåget. Utan att vara rädd för att liksom svälla över på någon annans rättmätiga sittplats.

Ledighet är en kamp

Har fredagen ledig så vi får en extra dag på landet. Skönt på alla sätt, men OJ vad jobbigt det är att låta bli att äta! Kylen innehåller allt möjligt gott, inklusive mycket god öl.
Men största utmaningen är ändå vanan. Vanan att äta i bilen. Vanan att äta för att unna sig. Vanan att äta för att man är ledig. Samtidigt känns det som  det på något sätt är nyttigt att stå ut och känna efter.
Gjorde en lista på alla orsaker som finns till min önskan att minska omfång. Det hjälpte

Slanka. 12 veckors näring

Det slog mig att någon kanske vill ha mer info om Slanka. Det finns på www.slanka.se
Jag köper mina shakes genom supertrevliga Liane på www.flugvikt.se

Jag är inte på något sätt sponsrad. Men de övriga VLCD-produkter jag provat tycker jag smakar apa. Och ska man stå ut vill det till att man inte mår illa under tiden!

VLCD. Slanka, slankare, slankast

Pulverdieter får mycket pisk så fort de kommer på tal. Det kan jag förstå. Känns ju helt orimligt att det kan vara hälsosamt att leva på enbart pulver som ger ett dagsintag på bara 500 kcal.
Men kära vänner, att som jag bära runt på 102.6 kilo - i runda slängar 36.6 kilo för mycket- är direkt katastrofalt ur hälsoperspektiv. Då känns den helt riktiga devisen "ät mindre, rör dig mer" faktiskt lite som ett hån.
Jag har i perioder tränat nästan osannolikt mycket. Cyklat Vätternrundor, åkt tjejvasor, gått på oändligt många spinnningpass, PT flera gånger i veckan. Kort sagt; varit vältränd. Och ändå har jag på något märkligt sätt alltid hamnat tillbaka i ätagottsittastill-träsket.
Jag vill inte ha det så längre. Heja mig. Lite äldre lite klokare. Och om 8 månader fyller jag 40. Tills dess ska jag bekämpa både min inre och yttre tjockis. HEPP!

Jag börjar med 12 veckor på Slanka, en svensktillverkad VLCD-produkt. 3 shakes om dagen. Vatten. Kaffe. Inget annat.