Lägesuppdatering

Det är mycket som pockar på min uppmärksamhet just nu. Läget är följande;
*knät blir lite bättre varje dag, ska prova att springa lite imorgon. Hjälp från coachen, naprapatbesök och vila från löpningen har gjort susen
*vikten går neråt, jag närmar mig målet. Särskilt nu, eftersom jag skärpt till mig lite igen.
*jag har fem dagar kvar att jobba innan planet lyfter mot dryga 3 veckor i Thailand. Jag längtar så! Jag åker dit 35 kilo lättare än förra gången och det gör mig genuint stolt över mig själv!
*träningen med Magnus känns bra, steg för steg känner jag mig smidigare och starkare.
*jobbet dränerar mig fullständigt på energi! Men mina fina medabetare fyller på igen!

Jag känner att jag är stark. Trots att delar av jobbet är en mindre skärseld så står jag stadigt och håller fast vid att vara ärlig, rak och ärlig igen. Viker inte ner mig, trots att det vore enkelt och bekvämt.

Gnällkärring

Spinning kan vara så otroligt kul, utmanande och grymt givande träning.
Eller så kan den vara som igår. 60 minuter med en ledare som konstant skrek om att höja tempo, dubbla tempo och gärna stå upp samtidigt. Som inte kände in gruppen, inte snappade upp att det var flera som var helt nybörjare och som var mer i sin egen zon än den gemensamma som en bra gruppträningsinstruktör skapar.
Efter 45 minuter gjorde jag något jag aldrig tidigare gjort, jag gick innan passet var slut.
Jag har genomlidit många halvdana spinningpass, och känt att det ändå har varit värt det. Men detta var rent slöseri med tid. Så när målet att få lite värme och cirkulation i benen var uppfyllt så lommade jag hem.

Det positiva i detta är att jag verkligen blir påmind om att uppskatta de bra ledare man får möjlighet att träna med!

Knäsmärta!

Ni vet det där som händer när man känner att man är på gång, att kroppen samarbetar och träningen ger resultat? Ja, just det. Det börjar göra ont någonstans....I mitt fall j-vligt ont i vänster knä. På ovansidan, mitt på. Skit också! Gå nerför trappor är helt uteslutet, ska prova om spinning funkar ikväll.
Det är bara att se glad ut och börja rehaba. Balansplattan here I come!

9 månader till Amsterdam

Lika länge som det tar att tillverka ett barn. Så lång tid har jag på mig för att förbereda mig för årets stora utmaning Amsterdam Marathon. 20e oktober kommer det visa sig hur bra jag lyckats med att träna rätt, hålla ut, hålla mig frisk/skadefri, vila, äta och tänka rätt.
Det är långt till oktober. Och kort.

Bildlös blogg

När man surfar runt bland alla träningsbloggar är de fulla med fina, inspirerande bilder på natur och sol och knivskarpa skidspår. En och annan lägger mycket energi på att visa upp sina definierade armmuskler, i mitt tycke lite mindre inspirerande bilder.
Själv lägger jag inte upp en enda bild.....idag när jag sprang tänkte jag flera gånger på hur fint det var i vintersolen. Stockholm visade upp sig från sin allra bästa sida! Men att stanna för att fota kändes som ett konstigt avbrott. Och när jag slutat springa var fokus på att inte stanna upp och bli kall innan vi hann hem igen!

Kanske blir det lite tråkigt, kanske blir det ändring. Som med annat i livet just nu :)

Snälla pass

Har försökt vara lite snäll mot mig själv den här veckan. Styrkepass igår med Magnus kändes riktigt bra, lite träningsvärk idag, men inte lika mördande som förra veckan. Bara en helt OK påminnelse om att jag kommit åt några muskler som behövde en omgång
Idag var det planerat ett löpbandspass, men eftersom jag fick en tid för att göra klart min tatuering så blev det lite kortare än planerat. 3*1000m i 6min/km med en minuts gång emellan. När det kändes som om det började bli lite svettigt under tatueringsplasten så avbröt jag. Benen var uppenbarligen glada över att det inte sprungits något i veckan - det kändes aldrig jobbigt och jag lämnade gymmet på rätt gott humör!

Imorgon; lite spring, en massage, teaterbesök med barnen och sedan jourtjänst på jobbet på kvällen. Hoppas på en lugn jour utan incidenter! Helt ledig söndag. Utespring?

Motvind i livet

Det är lite ledset just nu. Jobbet suger musten ur mig och min vanliga energi är inte riktigt med mig.
Men jag längtar till träningspassen. De ger både vila för huvudet och påfyllning av lite kraft. Därför var det extra tråkigt att jag inte lyckades lämna skrivbordet idag för planerat löpbandspass.
Nåja, imorgon är det pass med Magnus som gäller och igår blev det ett bra 60-minuters spinningpass. Måndag blev det egen träning modell utdraget, d.v.s långt ifrån det tempo som blir om någon annan bestämmer. Men det var en fokuserad långsamhet, och det blev en massa olika coreövningar, klart godkänt!
Inte heller mathållningen är klockren. Ser till att få i mig det jag behöver. Godkänt, inte mer.

Jag kommer snart upp igen, kanske ska jag vidare någon annanstans. Kanske hittar jag nya infallsvinklar där jag är.

Ofrivillig vila

Hade klämt in ett pass med Magnus idag, trots att det egentligen inte fanns tid. Planeringsdag på dagis och bara barnvakt halva dagen. Och de där få timmarna skulle det ju också arbetas på.....Så kanske var det lite bra att coachen istället var tvungen att ställa in p.g.a VAB. Blev ju lite mer arbete gjort på det sättet - men det gick inte att hitta en ny lucka för träning. Skönt också att träna med någon som på riktigt fattar att det inte alltid blir som man tänkt sig med det berömda livspusslet!

Lovar mig själv dyrt och heligt att istället göra lite core och rörlighetsövningar hemma ikväll. Lovar!

Tålamod.....Igen

OK, löppass ute. Check. 5 kilometer, 36 minuter. Lite knögligt underlag men inte särskilt halt.
Muttrade under de första hundra metrarna "jag har ingen lust idag, verkligen ingen lust" Men sen släppte det och kändes ganska OK, jag skulle kunna sträcka mig så långt att det faktiskt kändes bra. Till de sista par hundra metrarna "ska det aldrig bli lättare? Ärligt alltså?"
Nu berodde ju såklart den där känslan på att jag ökat tempot jämfört med med förra gången jag sprang exakt samma sträcka. SÅKLART! tålamod tålamod tålamod........

Det får gå långsamt. Det får vara jobbigt. Och 36 minuter kontinuerligt spring utomhus i januari i minusgrader är jättebra jobbat. Jättebra! Inte jämföra mot det långsiktiga målet eller mot vad andra presterar. Good enough!

Träning och vila

Igår blev det ett mycket bättre pass på löpbandet. Skönt. 10 minuter spring, 1 minut gå. Bara 35 minuter. Försöker pressa up tempot lite de sista två miuterna av de tio.
Idag hade jag bokat in mig på ett Body Pumppass. Men efter lite resonerande kom jag fram till att det var osmart.
Veckan hittills har innehållit; Måndag träning med Magnus som ledde till träningsvärk i nästan fyra dagar....Tisdag 60 minuter spinning,  Onsdag vila, Torsdag 65minuter löpband, Fredag 35 minuter löpband. I morgon Söndag har jag planerat att spinga ute, och jag skulle tycka det var väldigt skönt om benen inte var helt stumma då.
Dessutom har jag ju mitt nyårslöfte: Ge mig själv möjligheten att utvecklas! Det gör jag inte om jag går för fort fram alternativt tröttnar och tappar fokus. Alltså: Vilodag idag.

Sen är det så att jag i allmänhet tror att de flesta är väl försiktiga med hur mycket man pressar sig. Varierar man sin träning så kan man lägga ner mycket fler timmar än man tror utan att skada sig. Men inte utan att vara grundtränad. Är jag det efter att ha varit igång med träningen 9 veckor, men utgångspunkt från noll? Nä, det var ju just det........

Segt!

Ett attans segt löpbandspass idag. 65 minuter pannben. Gå 1min Springa 5. Långsamt. Och ändå var det otroligt jobbigt. Inte fysiskt, kroppen protesterade lite pga kvarvarande träningsvärk men annars var det inte särskilt ansträngade.
Men mentalt....hoppla! Hade en inre monolog hela passet. "En halvtimme får du iaf ge det. Så farligt är det inte. En femminutare till bara, så får du sluta sen om det känns omöjligt. Nu har du redan gjort 50 minuter, då är det lika bra att fortsätta tills det blir en timme jämnt"

Före passet; huvudvärk, misstänkt pga tandagnisslan. Dränerad på energi. Men jag bestämde mig för att självmedicinering med träning var bästa åtgärden. Det är jobbigt på jobbet nu. Funderade på att höra av mig till Magnus för att se om han kan klämma in ett extra pass under veckan som kommer. Terapi genom svett.
Efter passet; inget av det vanliga endorfinpåslaget. Men ändå nöjd med att ha tränat. Huvudvärken borta. Ny dag imorgon.

Träna med träningsvärk?

Velade lite fram och tillbaka under eftermiddagen. Om man knappt kan gå i trappor, ska man då gå på ett spinningpass?
Nåja, jag gjorde det iaf och tänker att uppbyggnadseffekten av passet kanske inte blir så stor. Men det kändes skönt att få igång lite cirkulation i de mycket stela benen, och en stund efteråt gick jag nästan normalt :)
Hjärtat fick lite träning och jag inser att jag måste prata med coachen om det där med vilodagar......!

Svaghet som lämnar kroppen

känner jag av idag kan man säga....
Träningsvärk i lår, vader och rumpa efter ett bra pass med Magnus igår. Min enda fundering är när i all världen jag ska känna mig stark nog för att snöra på mig springskorna igen? Bara trapporna på jobbet känns som en plåga idag.

Önskningar inför ett nytt år

2013 är året då träningen ska hållas på en jämn, ganska hög nivå under hela året. Det är också året då jag på riktigt ska erövra löpningen. Eller, löpning känns lite konstigt att kalla det. Jag tror inte att jag någonsin kommer att ägna mig åt löpning. Det blir nog mer någon slags jogg vi pratar om.

Ett antal milstolpar är inplanerade;
Premiärmilen 24/3
Kungsholmen runt 4/5 (milen)
Midnattsloppet 17/8
Stockholm halvmarathon 14/9
Amsterdam marathon 20/10

Bara att skriva ner dem känns skrämmande. Jag har aldrig ens sprungit ett millopp........
Men året ska ägnas åt att göra precis det jag säger åt barnen hela tiden "man kan inte vara bra på någonting från början. Man måste öva, träna, försöka och försöka igen"
Så lätt att säga till andra, så svårt att acceptera när den gäller en själv.
Typiskt exempel; längdåkning i fjällen nu i vecka som gick. Jag nedstämd för att jag åker så otroligt långsamt. Räknar efter hur mycket jag tränat på att åka längd, egentligen. Kommer fram till otroliga 38 kilometer i vuxen ålder. 8 kilometer före tjejvasan för 3 år sedan. 30 kilometer under själva tjejvasan.... Jag blir så trött på mig själv!
Övergripande mål för 2013:
Ge mig själv utrymme att utvecklas

Baksida lår

Har sedan ett par veckor tillbaka haft ont i baksidan av mitt högra lår. 

Antingen har jag gått ut lite hårt med träningen, vilket känns otroligt. Eller så har jag halkat till och sträckt mig utan att märka det när jag lunkat fram i snömodden. Eller så är jag olika stark i baksida och framsida (eller någon annan obalans) och skapar därmed överbelastning och onödigt spända muskler. Vilket som är det otroligt segt och oroar mig lite. Det har hindrat mig helt från hopprepshoppande, springa har jag kunnat göra och längdåkningen gör att det spänner lite men det känns inte på något oroväckande sätt. Lyfta upp foten för att sätta på höger strumpa är däremot helt omöjligt utan att hjälpa till och lyfta foten med handen.....

Hoppas på att coachen kommer med något klokt på måndag!

Sälen är iaf fantastiskt. Vi har ovanligt bra januariväder. Barnen susar ner för backarna och hanterar knappliften lugnt och säkert. Och de har roligt! Bästa sortens semester, aktiviteter som alla gillar, ren avkoppling och vi somnar allihopa klockan åtta på kvällarna :) Tiden med nattsudd känns långt borta.

Högis har numera ett fint litet gym, som av en händelse ligger fem steg från vårt rum. Perfekt. 

Imorgon åker vi hem för knappa 6 veckor total satsning på vardag, jobb och träning. Sen blir det Thailand i tre veckor och när vi kommer hem är det vår på riktigt -jag älskar mitt liv :))

Sälen!

Det var lätt värt att jobba mellandagarna mellan jul och nyår för att istället vara ledig mellan nyår och trettonhelg.
Det innebär att när många börjar jobba imorgon så åker vi till Sälen för några dagar på Högfjällshotellet. Det ska bli fantastiskt skönt! Hoppas såklart några mil i längdspåret och att barnen hittar in i skidåkningen igen. Kanske, kanske hyr jag skidor någon vända också, efter alla år på bräda ......

Jag säsongsjobbade i Sälen för typ hundra år sen, så lite känslan av att komma hem är det alltid när man svänger av i byn och segar sig upp för fjället. Och varje gång tänker jag att den där backen vore perfekt för cykelträning något år.....

Tack 2012!

Ur ett tränings och viktperspektiv så är det några månader som varit viktigare än andra...

Februari
i Thailand och Sälen! Galet skönt, välbehövligt och härligt att bara vara med familjen under fem veckors ledighet.Kombinationen sol och bad avslutades med skidåkning och stughäng.
Lovade mig själv att aldrig mer åka på en semester som överviktig! Det handlar om skam. Om sorg över att inte kunna vara avslappnad och njuta av att bada och leka med sina barn, utan mer tänka på vad andra tänker om ens kropp. Men det handlar också om praktiska saker som att få plats i flygplansstolen utan att inkräkta på grannens plats, eller kunna få till några bra åk i backen medans barnen är i skidskolan. Utanför vardagen blir det plötsligt så uppenbart på riktigt hur mycket min övervikt hindrar mig. Både fysiskt och mentalt.
Mars
Massor med jobb igen. Såklart, eftersom vi varit lediga....
Under hela första delen av året jobbar jag med min motivation inför projekt viktminskning som jag vet måste komma.
Augusti
Precis där nådde jag gränsen och påbörjade resan mot en lagom stor kropp. 6/8 vägde jag 102.6. Några kilo mindre än i början av året. Jag valde att göra en 12veckors-period på VLCD. Pulverdiet. Vatten, kaffe. Inget annat. Många kloka och kunniga människor inom kost och hälsa dissar VLCD. Det är begripligt och vettigt att vara mycket skeptisk. Men det kan vara en mycket bra hjälp för de som bär på en stor övervikt.
September, oktober
Gnetade mig igenom det tuffaste delen av viktminskningsfasen, och byggde upp motivationen för att börja träna igen
November
Kontaktade Magnus Hagström och frågade om han kunde och ville ta sig an uppdraget att hjälpa mig till en vältränad version av mig själv. Jag har under hösten letat runt lite i bloggvärlden efter någon som verkar passa min målsättning och min person. Att fråga Magnus kändes snudd på pinsamt, men jag tänker att ju sämre utgångsläge man har, desto proffsigare coach behöver man :)
Magnus sa ja, och jag har börjat träna igen!
Det känns otroligt bra i själen när kroppen får jobba. HUR kan man glömma och prioritera bort just det??!

Resten av alla årets dagar har spenderats med mycket jobb, men också med min fantastiska, älskade familj. En stor milstolpe passerades när min förstfödda plötsligt visade sig ha blivit stor, tog studenten och flyttade hemifrån. Mycket saknad, men det var dags. Livet går vidare. Saker förändras och jag också.
Tack för allt, 2012!