Tredje gången på yogan igår och det känns som helt rätt träning just nu!
Försöker stå ut med att jag är helt värdelös på allt som innefattar någon form av hopp. Dels är jag överviktig och dels är jag inte smidig som person. Konstigt vore det ju då om det plötsligt gick som en dans.
Det blir ju den där fantastiska kombinationen av fysisk och mental träning som jag behöver.
Jag hoppas och arbetar hårt för att jag kanske i framtiden ska bli kvitt den där bilden av mig själv som osmidig och klumpig, men stark. Stark är såklart bra, men jag hoppas att min kropp ska samarbeta med mig mot en lite mjukare framtoning. Och det säger sig självt, att det där, det gäller ju inte bara kroppen......
Det är också en träning i acceptans. På kursen är det jag och 20 pinnsmala kvinnor. Men jag har ju ingen aning om vad de har med sig i bagaget, och de vet inte vad som finns i mitt. Jag får också vara där med alla mina kilon, vi får utvecklas var och en efter sina förutsättningar. Det är faktiskt lite poetiskt. Och det mina vänner, är inget uttryck jag slänger mig med särskilt ofta :)
2 kommentarer:
Jag minns när jag gick på yogakurs förra vintern. Där fanns en kvinna som var större än jag, riktigt stor. Hon kunde trots detta göra framåtböjningar som jag bara kunde drömma om. Man är bra på väldigt olika saker - och det är inte alltid de man tror som är bättre/sämre än en själv.
Nu funkade tyvärr inte yogan med min onda axel. I år blir det pilates istället.
Visst är det fantastiskt vad kroppen ändå förmår göra.
Synd att det inte funkade med yogan för dig, jag har aldrig provat pilates men har förstått att den också är mycket bra för bålstabiliteten?
Skicka en kommentar