torsdag 27 september 2012

Sjuk vecka

Det har på många sätt varit en sjuk vecka hittills - hoppas den avslutas lite bättre!
Redan i måndags trillade det minsta barnet och fick en hjärnskakning, i tisdags fick samma barn hög feber och ett trixande och fixande bröt ut. Vem skulle vara hemma med barnet, vem skulle vara på dagis (vi har föräldrakopperativt dagis och där ingår att man är med ett visst antal dagar per år). Hur skulle vi lösa att näst yngsta kom iväg på sin fotbollsträning eftersom mannen fick vara på dagis, mormor vara med sjukt barn och jag gick till jobbet eftersom jag lagt alla mina möten just denna dag för att kunna vara på dagis resten av veckan....Nåja till slut hade vi ordning på allt.
Jag gick till jobbet och där blev jag informerad om att jag skulle bli chef för en annan sektion. Jag har precis lyckats få ordning på min avdelning, jag har de bästa medarbetarna och äntligen trivs jag riktigt bra med min chefsroll. Så denna förändring känns inte så bra.
Rätt stukad kom jag hem och upptäckte att jag själv fått feber....på detta kommer oron över en knöl jag upptäckt i bröstet som ska undersökas på tisdag och jag kan inte sluta tänka på det

Vissa veckor är knepigare än andra att ta sig igenom. Och gissa om jag velat äta precis allt jag inte borde? Har jag gjort det? Nej. Nej jävlar heller att jag ger upp

Nu är jag nästan frisk, oron är kvar och ilskan över jobbet också. Men det är bara att bena ut, en sak i taget och till slut är man ute på andra sidan.

There are no shortcuts to any place worth going

tisdag 25 september 2012

På rätt väg

Denna vecka visade vågen 88.1 och det kändes riktigt bra!
Fortfarande är det ju sorgligt att jag väger så mycket som jag gör och det är svårt att glädjas över siffrorna. Men nu har jag iaf gått ner 14.5 kilo sen jag tog tag i situationen och det gör stor skillnad.
Dessutom är jag glad över att ha klarat att utsättas för riktigt jobbiga grejer, både privat och på jobbet, utan att ta till mat för att trösta mig

lördag 22 september 2012

Hur trög kan man vara?

Trött, frusen och lite självömkande....
Ett varv runt Årstaviken senare är jag jag iofs lite frusen fortfarande men glad och nöjd med mig själv.

Jag och mannen hade ett storbarn till barnvakt och gav oss ut på en promenad i duggregnet. Började med att klaga lite på hur långt det var ;) Norrsidan av Årstaviken är lite backig, så jag fick verkligen vatten på min kvarn. Urjobbigt.
Väl på södersidan hade jag tagit mig samman så pass att jag slog igång min c25k-app. Och när tanten säger spring - då är det bara att lyda! Utan musik i öronen fick jag dessutom höra det inte så smickrande ljudet av min flåsande andhämtning.....flera gånger i slutet av spring-intervallerna utbrast jag "men KOM IGEN nu då" eftersom tanten aldrig verkade vilja säga de magiska orden "brisk walk"

Väl klara med passet och på väg hem hade vi turen att möta inte mindre än två bekanta. "Har ni varit ut och sprungit?" Hehe, inte hjärnkirurgi att lista ut direkt.....genomblöt av svett och högröd i ansiktet: "Jo, men visst. Så himla skööönt att komma ut"

Men att man aldrig lär sig hur bra de känns efteråt?! Trots nära-döden-känslan under passet när man inser att tanten inte kommer säga "Walk" innan backen....

fredag 21 september 2012

Första loppet

Frågade min fantastiska man häromdagen om vi kunde bestämma oss för ett gemensamt lopp nästa år.
Han undrade såklart vilken distans vi i så fall skulle ge oss på och om jag hade några preferenser om vilket lopp som var intressant. Jag har sprungit förut i perioder, om än i mycket blygsam omfattning, men jag har aldrig sprungit något lopp.
Tillsammans enades vi om att ett millopp kändes som en lagom stort utmaning. Något lopp i stan. Ganska tidigt på säsongen.
Då blev valet ganska enkelt. Det blir Kungsholmen runt. 4e maj 2013.
Inte mycket till utmaning för många, men för mig fullt tillräckligt. Och lite lite läskigt.

Inriktning: Viktminskning

Funderar mycket på hur mycket jag ska våga träna på det låga energiintag jag har. Jag kan inte kräva av mig själv att jag ska orka som vanligt, men samtidigt är det otroligt viktigt att fortsätta röra på sig. Hålla förbränningen uppe och kroppen i rörelse.
Hittills har det ju handlat om yogan och mycket promenader. Med myrsteg har jag också tagit mig an springandet. Men då protesterar min kropp faktiskt lite. Jag blir yrslig och lite nedstämd och känner tydligt att det nog är mer nedbrytande än uppbyggande.
Tror att jag framöver ändå ska hålla fast vid couch25k-programmet bara med syfte att vänja kroppen vid att lyfta från marken :)
För det är uppenbart att det är här min största svaghet ligger. Märker det på yogan när det är dags att hoppa mellan rörelser. Märker det när jag försöker anstränga mig för att få lyft i löpsteget.
Jag är helt enkelt grundad i marken, känner mig trygg där. Och så länge jag har koll på tyngdlagen så är jag otroligt uthållig. Tror det var därför cyklingen passade mig så bra, man sitter där man sitter och ska bara framåt. 30 mil runt en sjö var ju ingen promenad i parken, men min kropp samarbetade och höll ut.

Nåväl, just nu är inte målet att bli vältränad, utan de första tolv veckorna är helt inriktade på att minska i omfång. 29e oktober börjar en ny 12veckorsfas med inriktning mot sund kalorireducerad mat och uppbyggnadsträning. Där kommer också första spinningpasset på mycket lång tid. Jag längtar dit!

tisdag 18 september 2012

Extra vägning

Alla säger det:
Man ska bara väga sig en gång i veckan. Av massa, säkert kloka anledningar.
Men efter gårdagens tråkiga besked så gav jag mig själv chansen att få en lite bättre fortsättning på veckan.
Och vips. Jag har en åtta som startsiffra och väger idag 89.6. Tack vågen!

måndag 17 september 2012

Couch to 5k, vecka 1

Var ute på landet hos mamma och hälsade på.
Kraschade i soffan direkt när vi kom dit och kände mig otroligt naiv som tänkt att jag skulle ut på en liten träningsrunda
Men ett par koppar kaffe senare upptäckte jag att telefonens batteri höll på att ta slut. Insåg att utan app och musik i öronen så skulle träningen definitivt frysa inne. Så det var bara att ta sig samman och sätta ena foten framför den andra. Nöjd efteråt? Jajamänsan :)

Så nu är första veckan med couch to 5k avklarad. De första passen är ju mycket snälla, men måste väl erkänna att det ändå är en fullt tillräcklig utmaning för mig. Nästa veckas pass blir lite mer jogg, lite mindre gå och jag känner mig helt säker på att jag kommer slutföra detta och om 8 veckor springa en halvmil obehindrat. Helt säker......

Helt

Segt

Ner 1.2 från förra veckan och ligger då på retliga 90.1 :(
Önskade så att jag skulle ha kommit ner under 90 och fått byta startsiffra till en 8....Jaja, det är bara att bita ihop och försöka lyfta blicken och fokusera framåt och på det positiva;
Jag har tagit tag i situationen!
Jag har gått ner 12.5 kilo!
Jag fortsätter gå ner!
Jag känner att jag har blivit mindre!
Halva tiden på VLCD har gått och jag har 6 veckor kvar!

onsdag 12 september 2012

Inte tillräckligt

Dagens vikt 91.3. Ner 1.5 från förra veckan. Borde ju kännas bra, men det gör det inte. För att det ska vara värt att gå på VLCD skulle jag vilja ligga på ett par kilo ner i veckan.
Detta sammanfaller såklart med lite vacklande motivation, mens och allmän trötthetskänsla.
Jag har iaf uppnått ytterligare en milstolpe; ner mer än tio kilo. Exakt 11.3. Och det är jag mycket glad över!

Köpte Martina Haags nya bok Heja Heja till min platta igår. Martina är som vanligt rolig och igenkänningsfaktorn är stor. Precis det jag behövde nu för att fortsätta min kamp mot att kunna springa .
Känner att det vore fantastiskt att skriva med så stor självdistans och humor kring min egen situation, men min blogg får nog fortsätta vara lite tråkig ;) Just nu fyller den mest behovet av att dokumentera och förankra viktminskning och träningsupptrappning

måndag 10 september 2012

Det finns INGET träningspass man ångrar

Vi pratade om detta på jobbet i veckan och sen dess har jag tagit upp den där tanken och känt på den.
Det är ju faktiskt sant! Och plötsligt tror jag mig ha hittat en nyckel till att komma iväg och träna, promenera,springa eller vad det nu vara må. Såklart har jag alltid vetat detta på något plan, men en tvärsäker visshet är något helt annat.
Tänk på det, nästa gång du känner dig lite trött och motvillig :)
Ny-yogad sitter jag här i soffan och är nöjd med att ha kommit över dagens motstånd!

onsdag 5 september 2012

Bada

Dagens smalvinst blir "att kunna bada"
Låter ju inte klokt, bada kan väl vem som helst? Tjock som smal. Kan ja. Men sen ska man ju känna sig bekväm och vilja visa sig avklädd. Vi har till och med byggt en superfin pool på landet. Där har jag badat 5 gånger på två somrar....
Men nästa sommar, då ska jag bada :) Och kommer vi iväg på en resa i vinter som vi hoppas, då ska jag också bada. Och njuta av att leka med mina barn, inte vara upptagen med att tänka på vad andra tänker om min kropp

tisdag 4 september 2012

Långpromenad

Låg i soffan och huttrade efter jobbet, våndades över att jag bestämt en date med en kompis för en långpromenad. Jag hoppades nog till och med lite på ett ösregn som inte skulle gå att förhandla med.
Nåväl, inget regn dök upp och vid sju sågs vi vid tunnelbanan och började gå.
Det är fantastiskt att ha vänner och fantastiskt vad mycket man hinner avhandla på ett par timmar. Två timmar och lite drygt en mils promenad runt södermalm senare så var vi båda så nöjda med vår kväll.
Nästa vecka går vi runt något nytt :)

Yoga

Tredje gången på yogan igår och det känns som helt rätt träning just nu!
Försöker stå ut med att jag är helt värdelös på allt som innefattar någon form av hopp. Dels är jag överviktig och dels är jag inte smidig som person. Konstigt vore det ju då om det plötsligt gick som en dans.
Det blir ju den där fantastiska kombinationen av fysisk och mental träning som jag behöver.

Jag hoppas och arbetar hårt för att jag kanske i framtiden ska bli kvitt den där bilden av mig själv som osmidig och klumpig, men stark. Stark är såklart bra, men jag hoppas att min kropp ska samarbeta med mig mot en lite mjukare framtoning. Och det säger sig självt, att det där, det gäller ju inte bara kroppen......

Det är också en träning i acceptans. På kursen är det jag och 20 pinnsmala kvinnor. Men jag har ju ingen aning om vad de har med sig i bagaget, och de vet inte vad som finns i mitt. Jag får också vara där med alla mina kilon, vi får utvecklas var och en efter sina förutsättningar. Det är faktiskt lite poetiskt. Och det mina vänner, är inget uttryck jag slänger mig med särskilt ofta :)

måndag 3 september 2012

Veckans vikt

Halleluja!
Jag har varit mycket bättre på att röra på mig denna vecka och har dessutom varit noga med att få i mig vätska.
Resultat -2.3 kilo och idag väger jag därmed 92.8. Det är så skönt att få en sån vägning i den här fasen. Har gjort 4 veckor på pulver och har 8 kvar. Det blir ju åtta långa veckor och jag behöver all positiv förstärkning jag kan få!
Nu ska jag bara ta mig samman och hämta ut ett nytt gymkort, så att det där träningspasset som jag lovat att göra denna vecka verkligen blir av.