OK, löppass ute. Check. 5 kilometer, 36 minuter. Lite knögligt underlag men inte särskilt halt.
Muttrade under de första hundra metrarna "jag har ingen lust idag, verkligen ingen lust" Men sen släppte det och kändes ganska OK, jag skulle kunna sträcka mig så långt att det faktiskt kändes bra. Till de sista par hundra metrarna "ska det aldrig bli lättare? Ärligt alltså?"
Nu berodde ju såklart den där känslan på att jag ökat tempot jämfört med med förra gången jag sprang exakt samma sträcka. SÅKLART! tålamod tålamod tålamod........
Det får gå långsamt. Det får vara jobbigt. Och 36 minuter kontinuerligt spring utomhus i januari i minusgrader är jättebra jobbat. Jättebra! Inte jämföra mot det långsiktiga målet eller mot vad andra presterar. Good enough!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar