Nybörjare på gymmet

Jag tror att det bara är att vänja sig vid känslan av att musklerna tar slut.
Under gårdagens pass med Magnus hände det ett oräkneligt antal gånger, och så här i början är det svårt att stå ut med känslan av maktlöshet som infinner sig. När stora muskler som framsida lår bara lägger ner verksamheten är det svårt att tro på sig själv, det liksom känns ända in i märgen.

Å andra sidan är utvecklingskurvan sjukt brant när man börjar träna efter ett låååångt uppehåll, och det gör en glad och peppad att inte ge upp. Som vanligt är det inte bara svart eller vitt alltså :)

OCH vikten är nu nere på 76.1 kilo!! Hälsan sitter inte i vilken vikt man har. Men det gör enorm skillnad för orken. Och stor skillnad för hur mycket jag vågar belasta.

Träningsvärken från h-v-tet

Ajajaj       AJ.
Vaknade i morse och kände efter innan jag gick ur sängen. Det kändes helt OK. Lite stel i rumpan och baksida lår, men inget som direkt begränsade mig. Blev nästan lite besviken och tänkte att jag nog inte tog i så mycket som jag trodde igår. Förmiddagen gick och framåt lunch började jag, eh, stelna till...
Fattade snabbt beslutet att ta mig till gymmet och löpbandet. Hade en stark känsla av att det annars kan dröja innan jag kommer igång med passen spring/gång som jag fått i läxa av Magnus.

Sagt och gjort, en halvtimme med omväxlande gång och spring på 1% lutning för att iaf ta bort lite av fördelen av bandet kontra ute. Kände mig ganska stark. Orkade sträcka på mig, ha en bra frekvens på fötterna, men var tillräckligt stel för att lyda order och inte springa mer än anvisat

Och nu. Nu rör jag mig så mycket möda att min man jämför det med hur rörlig jag var dagen efter mina kejsarsnitt. Jag invänder inte. Gnäller lite, men är egentligen sjukt nöjd med alltihop :)

Jag är tillbaka!

Jag ler stort sittandes vid mitt skrivbord just nu!
Hela kroppen är tömd på energi och jag har redan begynnande träningsvärk i rumpan, låren, magen, axlarna osv osv
Det är så otroligt skönt att ha kommit igång med träningen igen!
Och om någon undrar om det är värt pengarna att anlita personlig tränare så är svaret: självklart! Men det hänger på att du hittar rätt person. Någon som passar både med de mål du jobbar mot, och som du funkar med rent mänskligt!

20 oktober 2013 får vi se om jag når mitt mål för kommande år. Nu har i alla fall första stegen tagits och jag har bästa möjliga support på vägen!

Temat är Tålamod!

Fick lite övningar av coach Magnus förra veckan. Att göras varje dag. För att stärka upp bålen, öka rörligheten och skapa lite kontakt med en del muskler jag verkar ha glömt bort....
Jag förstår verkligen hur viktigt detta är för att kunna gå vidare med mer intensiv träning, men det är abslout min sämsta gren, att ägna mig åt träning som inte ger något endorfinpåslag! Men jag håller ut, med fullt förtroende för att Magnus vet vad han gör. Om jag bara gör min del så kommer vi nå målet för 2013!

Piggade upp mig lite med att köpa nya skor och träningskläder :) Man ska inte underskatta vikten av att känna sig snygg när man tränar. Löjligt? Nä,inte alls.

Veckans vikt är 78.1, det går sakta, men det går neråt!

Från noll till hundra på ett år!

Jag har träffat min nya PT- och det känns otroligt bra! Kändes som vi förstod varandra och att detta kan blir riktigt roligt och bra.Och jobbigt!
Jag får direkt förtroende för en människa som är tydlig med vad jag kan förvänta mig, och inte. Som kan skratta och som utstrålar kunskap och värme.

Nu är tid att komma vidare, bli starkare, snabbare, snyggare, smidigare och inte minst gladare!

Tillsammans har vi satt ett mål. Än så länge hemligt. Vi har ett år på oss, och det är på gränsen till omöjligt. Perfekt alltså :)

Plötsligt händer det

Träningstorkan är över :)

Kändes ovant igår kväll när jag plockade ihop träningskläderna. Under perioder har det varit en av mina absolut vanligaste vardagssysslor. Nu är det 1.5 år sedan jag gjorde det sist....

Men jag kan beskriva det som ren lycka att vara tillbaka på gymmet! Inte för att det blev något avancerat träningspass på något sätt, men jag var där och gjorde en vända på crosstrainern och en stund på löpbandet.
Jag gillar ju att läsa träningsbloggar och det är nästan så jag rodnar när jag tänker på mitt, i jämförelse, fjuttiga träningspass. Men mest ler jag :)

Hej till att vara på gymmet med idel tjejer i Katrin Zytomierska-storlek. Hej till att inte skämmas ett dugg för min kropp! Hej World Class Nybroplan, ses snart igen!

Bihåleinflammationen vs viljan

Jo, men nu tror jag nog att det håller på att ge med sig. Snoret. Planerar försiktigt för ett träningspass på fredag! Håll tummarna :)

Har köpt en ny pryl, en Fitbit Ultra. Den är en lite mer avancerad form av stegräknare, men förutom att hålla reda på antal steg så kan man också sätta upp mål för sin aktivitetsnivå. Mycket bra för en sån som mig som inte gillar när det står att jag uppnått bara 84% av tänkt rörelse....nänä, då får det allt bli en kvällspromenad!

Jag äter bra, jag rör på mig och vikten rör sig långsamt men oavbrutet neråt!